Ibland blir man fan förbannad hur elaka människor kan vara helt plötsligt bara sådär..
Det känns som man bara är en utfyllnad.
När man "behövs" det är då man får vara med.
Det tar fan på själen och självförtroendet.
Hur bra dagen än började så tas man alltid ner 10 våningar innan den är slut.
Det som är värst är att man tar åt sig. Hur sjukt det än låter så blir jag så förbannad att jag bara vill slå sönder dem. skjuta ner allt. bara radera alla elaka.
Visst våld löser ingenting men ibland känner man fan så. Och jag tror att det är många fler som också känner så. Det är däremot bara sjuka människor som gör detta till verklighet.
Jag måste träffa nya människor. That's it.
Man kan inte lita på någon..
Det är bara hemskt att det är så. Men det är ju sanningen.
Inte konstigt att man låser in sig och säger nej när de väl vill att  man ska vara med.
Vad är det då för mening om man ändå inte är önskad bland dem?