Don't you dare let go
Varför vägrar jag se det positiva i folk?
Det positiva i saker? Det positiva i allt?
Jag vet två människor som har ändrats totalt för kärleken.
Tänk om man visste hur allt skulle se ut efter första chansen,
då kanske man hade besparat sig all smärta som kommer efter.
Vi människor är dumma.
En sak jag vill ha sagt till alla som har en kärlek att leva för:
Don't you dare let go
Då förlorar man tron på allt.
Ett liv utan kärlek? Ja, hur skulle det se ut egentligen?
Det finns alltid en chans
Alla fucking hjärtans dag
Hjärtat kom till mig i fredags, kunde inte ses i lördags eftersom vi åkte till stugan i fredags.
Så då kom han några timmar innan vi skulle åka.
Bästa alla hjärtansdagspresent fick jag i alla fall.
Sen gick allt åt skogen.
Helvetet bröt ut bokstavligen och förstörde hela dagen.
Drog upp till stugan och åkte skidor.
Det var härligt!
Träffade dessutom på Adam i backen, det var kul!
Ska försöka släppa lite på mina gränser och våga med högre fart och större risker!
Högre hopp nästa år satsar vi på!
Handlade lite schyssta kläder så nu är jag pank!
kom hem för ca en timme sen.
Skönt att vara hemma i alla fall.
Dock jobbar jag imorgon...
Och jag håller snart på att strypa min syster!!!!
The hard way to the top
Toppen.
Det har börjat regna och fingrarna glider allt mer efter den kalla stenväggen och leran rinner saknat över mina armar. Tiden finns där, men styrkan?
Varför tvivlar jag på styrkan? Det är klart styrkan finns, dummer!!
Den är starkare än någonsin! Hoppet, styrkan och orken finns där.
Kartan har blivit lite blöt och otydlig, men inte så pass otydlig att jag inte kan tyda den.
Jag hoppas på att det blir sol imorgon så den kan få torka i lugn och ro.
Den vägen jag planerat måste jag kolla lite på och se om det finns en smartare lösning att ta sig igenom de svårare och brantare delarna av berget.
Finns inget mer jag vill i detta liv än att bestiga detta berg, att nå mitt mål.
Vill inte stöta på några jobbiga hinder, inte nu, inte när det är så perfekt, när allt bara flyter på, även om det är dåligt väder då och då, så flyter allt på precis som det ska!
I mina ögon kan jag inte se några hinder. Den som hittar på några dumma hinder kommer jag... ah något i alla fall..
Det verkade inte va några problem för dig, det är inga problem för mig enligt min planering osv, det enda som kan bli ett problem är föräldrar till mig. Haha låter löjlig men även fast man är 18 fyllda så kan man inte göra vad man vill..
Det enda jag grubblar över är körkortet, hur det ska gå, om jag kommer kunna ta det då, eller om jag måste ha mer än ett år på mig. För om det blir som jag planerat så kommer jag inte ha chansen att kunna övningsköra om jag inte gör det med någon annan, som typ Diana om det går att göra så, vilket jag inte vet om det gör men aja, det fixar sig nog.
Inget jag behöver tänka på än i alla fall, kan ju försöka köra lite mer nu när det blir ljust närmare vår, ska försöka klämma in några gånger under lovet.
Om man kör typ varje dag i ett år lär det ju gå ganska bra?
Haha jaja, nu måste jag sluta tänka på det. Så bråttom är det väl inte?
Skitsamma nu då! Nu ska jag släppa det!
Men det kommer bli skitbra förövrigt i alla fall, och om allt går enligt planerna så kommer jag tjäna runt 10 lax per månad varav 30% i skatt och 2400 kommer gå till hyra och sen studiebidraget.. så jag kommer ha ca 5700kr att leva på i en månad, fast jag tror jag nästan ska jobba varannan lördag också isf, så om jag har räknat rätt så blir det i sånt fall 7677 efter skatt och hyra + studiebidrag. Det ser lovande ut nu!
Måste hålla kvar lite kontakter först!
Bara en.
Vad gör man inte?
Yrvaken sätter jag mig här och skriver klockan kvart över 9 på en onsdag.
Har egentligen matteprov idag, men jag kommer kugga mig på det så jag stannade hemma för att plugga hela dagen istället.
Har inte jobbat på typ 2-3 lektioner i skolan pga mordet. Har bara stirrat in i väggen och inte kunnat göra annat, för isf hade jag börjat gråta direkt.
Så det är alltså därför jag stannar hemma idag, tänker inte tillåta mig att få IG i något ämne jag egentligen kan få minst VG i.
Det vi har på bordet är matte framför allt, arbetsmiljö grejs och engelska, har dessutom gitarrläxa som behövs övas på. Så det finns en del grejer att pyssla med.
Därför tänker jag inte skriva något långt inlägg för det har jag inte tid med.
Mamma säger att om det fortsätter bli såhär jobbigt med att hinna med skolarbetet så måste jag sluta på någon av mina aktiviteter, och då ligger jobbet först... jag vill inte sluta jobbet, inte nu när jag äntligen får vara kvar och det börjar rulla på, speciellt inte med tanke på att jag behöver dessa pengar jag får in till att spara till saker jag verkligen vill göra, t.ex att bestiga Mount Everest.. Det betyder otroligt mycket för mig så därför kan jag inte sluta jobba.
I sånt fall blir det väl träningen, och då är risken stor att jag kommer gå upp i vikt fort och bli knubbig, för gitarrlektionerna tänker jag INTE lägga av med! Då kan jag lika gärna sälja gitarren och allt tillbehör.
Så idag är det alltså plugga som gäller, fram till 15.00 då jag måste ta på mig vettiga kläder och dra in till stan för att jobba, behöver verkligen dessa pengar!! Speciellt när denna chans kastas fram bara sådär och är så nära.
Jag gör allt för att nå toppen på berget! Inget ska kunna stoppa mig längre, allt kommer att gå, bara jag vet vilken väg jag ska ta.
Detta blir en kluring jag får suga på länge, medans jag samlar på mig massa pengar via jobbet.
Jag hoppas därför att skolan kommer vara lättare att klara av nu efter jag kommit förbi detta matteprov och mordet.
Allt jag kan säga är att jag försöker. Försöker så gott jag kan, och sen får vi se vad följderna blir.
Att bestiga Mount Everest
Alla har en väg att vandra.
Vissa tar den lätta vägen, den som man inte stöter på problem på, den lilla grusvägen.
Andra tar motorvägen bara för att det ska gå fort.
Vissa tar tåget och byter till buss för att slippa sköta resan på egen hand men ändå ta sitt ansvar att byta riktning.
Andra går igenom skogen, för att de gillar utmaningar.
Men jag, jag har bestämt mig för att bestiga Mount Everest på egen hand.
Ta mig an utmaningar jag är kapabel att klara av men det beror helt på vädret.
Jag planerar alltid mina steg på tok för långt i förväg och trampar ofta snett.
Visst stukar man väl foten ibland men, det är bara att ta nya tag och komma på andra lösningar för de hinder som kommit ivägen.
Alltid finns det en lösning, det svåra är bara att komma på den.
Visst får man stå ut med lite lera, men inte ta för mycket skit.
Nu håller jag på att rita en karta över de närmsta 500metrarna upp mot mitt mål.
Än så länge ser jag inga hinder, inga stora i alla fall.
Lite småsten här och där men inga åskmåln eller snöbyar.
Om allt går enligt planerna kommer jag kunna klara mig på att tälja en hel månad innan och langa lönen sen för månaden efter, samtidigt som jag hinner ta mig förbi en stor klippa och ta mig några steg närmare himlen och lyfta över väskan med alla saker jag har med mig på min rygg.
När jag väl är över den jobbiga biten chackar jag mer proviant via kontakter.
då har jag sisådär dubbel uppsättning nya fräscha kläder den månaden. Allt kommer bli skitbra om det bara går enligt planerna.
Ska göra djupare undersökningar i hur stora odds jag har att lyckas.
Mer om min långa resa mot toppen kommer under årets gång, stay in touch!
