Jag minns inte ses vi var hos. Jag minns den där gången då jag och Sanne lekte vid eldstaden, du lärde oss snurra mynt och bjöd på 7up som du själv envisades med att säga sjuupp. Det är så svårt att förstå att det kan gå så fort.
Du kämpade mot mycket. Åldern, cancer och lunginfamation. Jag tycker du var duktig som klarade det så länge. Själv känner jag att jag skulle gett upp på tok för tidigt. Men du klarade det bra. Dock blev det för mycket för dig.
Vi alla är chockade över att det gick så fort. Igår var Therese och morfar över för att träffa dig. Sen bara försvann du. Mamma ångrar att hon väntade, att hon inte hann träffa dig innan du försvann.
Jag önskar också att jag hade följt med.
Vi kommer minnas dig, vila i frid Åke.
Förlåt.