17e Januari.
Ett helt år har gått nu.
Tiden går så otroligt fort.
Det är ett år sen du lämnade jorden.
Ett år sen ditt liv togs av någon som inte förtjänade det.
Liv Lundgren, min barndomsvän och granne.
Jag har fortfarande inte fattat det.
Inte tagit in att det är sant.
Men det är det.
Idag var det en minnesstund i Uppsala för dig Liv, jag ångrar så djupt att jag missade den.
Låg hemma i sängen och grät hela dagen.
På grund av att jag blev totalt ratad idag.
På grund av att du inte längre finns bland oss.
Det är så svårt att veta vad jag ska säga, så fort jag tänker på dig får jag fram de stunderna i våran barndom tillsammans då vi kollade på Rädda Willy och Flipper.
När vi var långt ute i skogen och lekte. Och självklart dina färgglada byxor vi fick när du vuxit ur dem.
Jag minns även de där otroligt snygga jeansen du hade sytt själv. Varannan lapp var mörkblåa och resten var ljusblå. Du hade även klottrat massa på dem. Åh vad jag såg upp till dig när du gick i högstadiet.
Och självklart, ett av de starkaste minnena jag har kvar är sista midsommaren tillsammans med dig.
Det är så himla tomt.
Jag önskar vi hade hållt kontakten efter du flyttade.
Nu är allt försent.
Men jag saknar dig så otroligt mycket ändå.
Jag hoppas du har det bättre där du är nu!
Vila i Frid Liv Lundgren ♥