Hur kan jag tro på kärlek?

Jag har nog aldrig träffat någon som är så knepig.
Underbart att man sitter här och mår illa och känner hur tårarna finns där, nära.
Ska bli skönt att komma bort lite. Dock kommer jag inte kunna sluta tänka.
Speciellt inte när jag nästan fick med mig den personen jag helst ville ha med mig upp.
Det sitter i halsen.
Det är plågsamt. Och jag hatar att jag blir så påverkad av detta.
Varför är inte jag den som bara kan skaka av mig det?
Jag orkar inte prata med nån om det, för ingen vill lyssna på sån här skit heller. Då är det lika bra att låta bli.
Jag tycker själv det är jättetöntigt att sitta och må såhär som jag själv gör. Tycker det är sjukt pinsamt.
Måste fan börja stå på mig och låta det rinna av mig.
Hur i helvete kan man bli kär i en sån kall person?
Nu ska jag nog gå och kräkas och sen gå och lägga mig..

Kommentarer



Kom ihåg mig?








Trackback
RSS 2.0