Alla har en väg att vandra.
Vissa tar den lätta vägen, den som man inte stöter på problem på, den lilla grusvägen.
Andra tar motorvägen bara för att det ska gå fort.
Vissa tar tåget och byter till buss för att slippa sköta resan på egen hand men ändå ta sitt ansvar att byta riktning.
Andra går igenom skogen, för att de gillar utmaningar.
Men jag, jag har bestämt mig för att bestiga Mount Everest på egen hand.
Ta mig an utmaningar jag är kapabel att klara av men det beror helt på vädret.
Jag planerar alltid mina steg på tok för långt i förväg och trampar ofta snett.
Visst stukar man väl foten ibland men, det är bara att ta nya tag och komma på andra lösningar för de hinder som kommit ivägen.
Alltid finns det en lösning, det svåra är bara att komma på den.
Visst får man stå ut med lite lera, men inte ta för mycket skit.
Nu håller jag på att rita en karta över de närmsta 500metrarna upp mot mitt mål.
Än så länge ser jag inga hinder, inga stora i alla fall.
Lite småsten här och där men inga åskmåln eller snöbyar.

Om allt går enligt planerna kommer jag kunna klara mig på att tälja en hel månad innan och langa lönen sen för månaden efter, samtidigt som jag hinner ta mig förbi en stor klippa och ta mig några steg närmare himlen och lyfta över väskan med alla saker jag har med mig på min rygg.

När jag väl är över den jobbiga biten chackar jag mer proviant via kontakter.

då har jag sisådär dubbel uppsättning nya fräscha kläder den månaden. Allt kommer bli skitbra om det bara går enligt planerna.
Ska göra djupare undersökningar i hur stora odds jag har att lyckas.

Mer om min långa resa mot toppen kommer under årets gång, stay in touch!