Jag har äntligen vågat öppna käften och berättat.
Det känns så otroligt skönt! Att bara lätta på hjärtat och säga sanningen för en gång skull öga mot öga.
Visst det var jobbigt och svårt att få fram allt men tillslut kom det ju.
Att bli tagen i famnen och tårarna torkade från mina kinder och pussar i pannan, allt det där kändes så positivt att chansen kanske finns?
Jag vet inte men den här lättnaden är så otrolig, det känns som man svävar på måln, går i luften bara några centimeter ovanför marken.
Allt kändes så bra. Trodde inte jag skulle våga säga det, men jag var tvungen. Nu är det väl bara vänta och se när vi ses igen. Snart hoppas jag.
Take me somewere, don't wanna live in a dream one more day.

För övrigt var helgen bra, den var inte jättebra eller jättedålig utan mitt i mellan så typ bara bra.
Det var mycket som hände och många tankar och funderingar, men jag har varit med dem jag trivs mest med så då är allt bäst!
Dessutom fick man höra några nya låtar på repet, några väldigt bekanta! Det var kul, dessutom var killarna duktiga som städade så fint där inne haha det nästan blänker och glimmar om stället nu, har aldrig sett golvet och bordet sådär rent som de gjorde det då men aja haha!

Snart är det valborg och jag har massa folk jag ska träffa o vara med men jag vet inte hur när och vad vi ska göra och under vilka tiden och massa skit.
Jag vet inte alls hur det blir men aja, det fixar sig väl gissar jag.
Ska träffa brudarna gissar jag på sen kommer the crew, iaf några delar av dem, men aja, så vi får se hur det blir, gissar på att jag umgås mest med the crew då, om de inte drar iväg någonstans jag inte orkar dra. jajajajaja nog babblat om knasgrejer!  Det blir som det blir!