Dötrist dag, påsken är typ helt förstörd.
Så jag kommer försöka skippa middagen imorgon med släkten, det är ändå bara middag och jag träffar dem ändå då och då så vad spelar det för roll om jag skiter i den just denna helg?
Sanne är i alla fall på min sida och jag börjar bli riktigt rastlös.
Det sög att träffa släkten på pappas sida idag, för man blev typ helt bortglömd för att man inte fick plats vid det stora bordet och fick sitta i soffan där vi alltid fått suttit.
Och sen glömdes jag och Alicia bort.
Våra kusiner och deras pojkvänner var ju så himmla viktiga så aja..
Det kändes faktiskt skitjobbigt.
Farmor tycker att vi är för gamla för att få godis i påskägg nu så istället skulle vi gå på bio... tro det eller ej MED HENNE!?
Som om man inte känner sig lite liten då eller?
Men aja, så är det på den sidan.. finns inte så mycket att göra.

Och vi ska inte få nå påskägg hos mormor o morfar i år heller... jag vill knappt veta vad de har hittat på nu istället.. känns så himla tråkigt när traditionerna bryts helt plötsligt!

De som läser det här lär ju tro att jag är nån idiotisk bortskämd skitunge, men det skiter jag i! Traditioner är traditioner!

Och jag skiter i andras åsikter!

Så jag och mina systrar tänkte protestera men aja vi får väl se hur det blir med det.

Nu är klockan 01.49 och jag ligger i min säng och kollar på en till film för att jag inte vill sova!

Men jag kommer säkert inte ens se klart filmen för det brukar jag aldrig göra när jag börjar se en film så sent men men.

Frukost om ca 8 timmar dårå! Yay!

Och nästa gång jag kommer nära en mataffär ska jag köpa riskakor med ostsmak!!

Vi såg på gamla filmer från när pappa var i typ 13-16 års åldern och massa gamla bilder på farfar.
Och jag bara inser hur mycket jag saknar honom.
Hur jobbigt det egentligen är att höra farmor kalla Birger "älskling"..
Alla goda tårtor och wienebröd och andra goda bakverk han gjort.
Hur rolig han brukade vara med oss och allt sånt där.
Det värsta är väl att jag minns hur han såg ut när han var sjuk.
Den sista gången jag såg honom sitta uppe i soffan och kände inte igen mig.
När vi tog i hand och hans hand var bara skinn och ben.
Och allt det här bara gör ont att tänka på, men jag kan inte låta bli ibland.
För jag saknar verkligen honom, så otroligt mycket. <3