Åkte till min älskade stad, Stockholm efter skolan igår.
Drog till Alex, vi hade jättekul!
Vi spelade Tanks och åt pizza och brottades eller kittlades när den andre skulle skjuta för att sabba för den andra skulle faila och antingen skjuta sig själv eller slösa ett skott!
Sen kikade vi lite youtube.
Närmare typ ett åt vi ännu mer mat haha, det var jättegott, kyckling med pasta och brockoli (stavning?).
Sen vaknade vi vid 10.
Låg och vred oss tills vi var tvugna att gå upp för att göra oss i ordning för att dra därifrån.
Han skulle till skolan och jag skulle till Älvsjö.
Sen hoppade jag på bussen till Handen och han till Nacka.
Därifrån tog jag pendeln till Älvsjö för att hälsa på Mike ett tag på jobbet.
Det var najs.
Sen drog jag hem, så himla skönt det är att åka pendeln (med undantag från alla dryga människor).
Det satt en kille snett mitt emot mig som såg ut att tycka det var lika jobbigt med de där ungarna som jag, det var underhållande att kolla på hans ansiktsuttryck!
Sen hoppade jag av i Upplands Väsby och tog Upptåget hem, som tydligen hade något problem och kunde bara köra i reduserad fart; 80km/h.
Hemma på perrongen möttes jag av mor, far och Sanne, jag blev lite förvånad men det var ganska skönt att gå med dem till bilen sen.
Solen sken och hela Uppsala var jättevackert.
Jag behövde komma bort från all skit.
Men shit vad jag saknar Sara asso..
Det är galet jobbigt.
Och bara så fort jag skriver något som det här så börjar mina ögon tåras, men jag tänker inte gråta.
Jag vill inte gråta, jag orkar inte gråta.
Hon bryr sig nog inte om mig längre.
Och om hon inte gör det så vill inte jag heller bry mig, men det är svårt att vilja något..
Det är inte värt att vara ensam om att sakna.
Jag önskar jag kunde spola tillbaka tiden...
Men det kommer väl inte bli du och jag igen?
Fan vad jag lider.
Köpte ett kilo godis så jag har något att göra för att hindra mig från att tänka på det.
Jag vill inte må dåligt längre, jag vill ha dig tillbaka.
Jag älskar dig.. förlåt.