Sux

Söndagar är värdelösa, de borde inte finnas.

Gick upp kl.12, drog på mig bikinin och gick ut och lade mig på studsmattan o solade i ca en timme.
Sen gick jag in och åt frukost och ringde Sofia.
Gick in och duschade länge.
Har väl typ bara suttit vid datorn sen dess och käkade god middag senare på kvällen.
Läste ut A Child Called "It" idag, måste göra en receinsion sen också som jag ska redovisa muntigt på onsdag på engelska dessutom.
Skulle skrivit ett brev till min familj i England idag men jag orkade inte, ska göra det imorgon ist.


Kärleken går skit, jag känner inget för någon, det var jättelängesen jag hade den där riktiga känslan om att vara kär i någon. Jag vet inte om den kommer komma tillbaka ens.
Eller om det är jag som inte vågar släppa in känslorna, som om jag vore rädd för att förlora det jag en gång hade som jag inte kommer få uppleva igen av samma person.
Jag är rädd för att glömma.


När jag skriver ordet kärlek så påminner det alltid om en vän som lämnade mig för bara nån vecka sen pga av att han och jag bråkade hela tiden.
Bråken var oftast för att HAN störde sig på mig och hur jag var som person och för att jag var som precis alla tjejer är och gör, gråter för någon pojke som lämnat dem eller ett gamalt förhållande, sånt tyckte han var patetiskt, och sa åt mig att jag var patetisk och vägrade prata med mig när jag var ledsen pga såna grejer så jag ringde till en ex pojkvän som är jättebra på att trösta.
Och efter det så blev min föredetta bästa vän jätte sur och det blev bråk för att han ansåg att det tydligen var så lätt att komma upp i samma ''nivå'' som han var i fast mitt ex varit jätte dissig och elak mot mig förut pga sitt andra ex.
Så min föredetta bästa vän förolämpade mig och sa att allt han sagt varit lögner för att få mig att hata honom så att han kunde bli av med mig..
Jag gick på det.. att saker som "jag älskar dig" och "du är min bästa vän" var lögner. Men han misslyckades med att få mig att hata honom.
Det har varit några bråk innan, men vi har alltid löst dem tillsammans och fått allt bli bra.. men denna gång ville inte han det tydligen.
Detta sa han till mig en natt för nån vecka sen.. jag grät hela natten pga av honom och visst saknar jag honom men det kommer aldrig bli som förr.. han förolämpade mig till max och det gör ont att tänka på det han sa.
Men om jag ska göra som han gör, så struntar jag i honom, ingen ska kunna få mig må dåligt.
Om han valde att göra så mot mig så är han inte värd mig som vän.
Det gjorde så ont den natten, sov inget och grät sen senare i skolan och hade en stor klump i magen hela dagen. Kunde knappt äta något den dagen heller.
Det kändes overkligt.
Mina bästa vänner bara lämnar mig.
Först Fredrik och sen Selim.
Men det är inte jag som är patetisk, det är ni, som lämnar mig, för idiotiska saker som en ny flickvän eller för att man stör sig på mig.
Ni kommer aldrig bli av med mig, inners inne i era hjärtan gömmer jag mig.
Även om ni eller jag inte vill det så är det bara så.
Men frågan är ändå, hur kan man vara så kall, så att man säger till sin så kallade bästa vän att allt man sagt var lögner?
Att jag levde i en lögn.
Ingen kan ändra på mitt sätt att leva, varken min familj eller mina vänner, ingen.
Även om du tror att jag är ute ur ditt liv så finns du alltid i mitt.
Jag glömmer aldrig en vän.
Även fast den vännen inte funnits i mitt liv på ett bra tag så glömmer jag aldrig någon.
You have to live with it, honey.



Sitter och försöker hjälpa Fanny att bli glad och orka med skolan, alla är så elaka mot henne utan att de ens har nån anledning till det.
Asso, hon är den snyggaste tjejen i hennes ålder som jag har sett!! Så jag fattar inte vad det är för idioter i hennes skola som säger att hon är ful!?!?! det är helt sjukt så idiotsikt det är!!
Jag ska hänga på henne till skolan nån dag och se till att de skärper sig! Man ska inte hålla på sådär mot snygga människor.
Hennes vänner är störda som lämnar henne, fast såna vänner har jag med, men de är idioter allihopa, hela bunten!!
Fanny, vi klarar oss igenom det tillsammans!! Jag vägrar att ge upp det!
Du är bäst!



Niklas, du var min bästa vän när jag var liten.
Jag önskar att du hade fått växa upp med oss.
Du finns alltid i våra hjärtan och i våra hjärnor!
Du pressade alltid alla gränser, jag minns att du alltid,
alltid hade något brutet eller stukat.
Vi bråkade när vi gick på dagis du och jag.
Sen blev du min bästa vän..
Som sedan togs ifrån mig.
Många gråter fortfarande över dig Niklas.
Må du alltid vila i frid.
Jag älskar dig!


Kommentarer
Postat av: jag

om han säger att han bara hattade på att du var hans bästa vän , så var väl ni inte bästa vänner ? alltså har du inte förlorat någon riktig vän?

2008-05-14 @ 20:27:10



Kom ihåg mig?








Trackback
RSS 2.0