Första gången på två år som jag blivit kär..
Kär i en kille som bor nära, snygg, är 21, egen lägenhet, bil och dessutom sjunger bra.
Var på g ett tag.
Men fick dissen efter jag varit hos honom.
Och jag fattar inte vad det kan bero på..
Och jag vill inte inse att det faktiskt är så... att jag lät mig bli kär igen..
OCH FICK DISSEN!!!
Vad har jag ställt till med?
Nu är jag bara deppig, tröstäter och gråter.
För en killes skull?
Det är så onödigt, men så är jag programerad tydligen..
Men hur jobbigt blir det inte då när han smsar på kvällarna och skriver att han önskar jag var hos honom och sen när jag väl är där så vill han inte ha mig mer.. Och man vet att det är borta för alltid.
Jag trodde inte jag skulle låta mig bli kär igen.. men efter de här två åren utan kärlek träffar jag honom..
Och allt skiter sig!! det är så himla typiskt!!
Jag tänker på honom hela tiden, drömmer om honom på nätterna t.om och han försvinner inte från min hjärna även fast jag önskar att han gjorde, för att göra det lättare.
Men inners inne vet jag att jag inte vill det.
Inners inne vet jag att jag bara vill ha honom.
Honom och ingen annan.
Hur kan det vara så svårt?
Jag är ju tjej ffs, jag ska kunna få vem jag vill har  Selim sagt.
Sofia muntrade upp mig lite med att hon sa att jag var den snyggaste människan hon visste och wäääsade mig på kinderna.
Men ändå..
Det känns så jobbigt att jag vågade låta det hända och så blev det så där igen..
Visst jag ångrar inte det som hände.
Jag vill bara spola tillbaka tiden och göra det till det positiva ist.
Få honom att bli min.
För alltid.

Det här är det löjligaste jag har skrivit men det kommer från hjärtat.
Och en liten detalj kan jag dela med mig av, jag har gråten upp i halsen just nu.
Och jag hatar det.
JAG ÄR EN MES!

TA ER ALLA!! PUSS