Kylan tränger sig på allt mer
Det här är lönlöst. Det går inte att försöka se något som helst positivt i det hela. Är så himla less på allt skit, allt bråk, all längtan, allt hat, all vrede, allt...
Jag har varit sjuk i en vecka nu.
Och det känns som att jag aldrig kommer bli frisk igen.
Jag har ont i magen, det känns som en sån där nervositetsontimagen som man får då och då.
Men den släpper aldrig taget. Den sitter kvar där dag i, dag ut.
Dessutom känner jag mig fortfarande bara arg och irriterad.
Allt det där förstörde verkligen för mig och mitt urusla liv jag nu lever i ensamheten i skogen långt långt borta, dit ingen kan hitta.
Vad är det för värt egentligen!?
Varför kan jag inte bara få ge upp nu på fläcken?
Det är är bara jobbigt och sliter på min ork.
Varför får alla andra något men jag blir den som står utan.
Jag låter så himla självisk och löjlig i det jag skriver, men jag vet inte vad jag ska göra och jag vet inte hur jag ska beskriva min känsla i magen och min ilska mot folk jag älskar.
Det känns ganska jobbigt att jag inte ens känner att jag vill träffa min barndomsvän Sofia längre. Det känns bara fel att göra det. Vi har inget gemensamt längre och hon har blivit helt konstig. Jag med.
Samma sak när det gäller alla andra kompisar.
VADÅ FÖR KOMPISAR?
Asso jag känner inte att jag passar med någon människa, finns ingen att kalla kompis längre.
Jag glider ifrån precis alla de jag älskar.
Jävla helvetes liv.
Jaja det går väl över när jag kommer över tonåren säger folk men DET SKITER JAG I!
Jag lever i nuet!
Jag VILL leva!
Alla har vänt allt emot mig, allt som hänt är mitt fel, från allas håll. Alla anledningar till att inte vilja ses, inte vilja veta av mig, det är bara mitt fel.
Är det så?
Det skiter jag fullständigt i. För allt jag säger är ju bara skitsnack enligt alla där ute.
Jag har sån himla lust att bara flytta härifrån och byta namn och identitet och börja om på nytt.
Allt känns så himla avlägset.
Allt har blivit kaos.
Jag orkar fan inte ens skolan som jag har sett fram emot i flera år.
Nu vill jag bara hoppa av och skita i livet över huvudtaget!
Det är ju varken kärlek eller vänskap i den här jävla världen!
Den är fan hemsk!
HATAR UPPSALA OCH ALLA SOM BOR I OCH RUNT DEN FULA STADEN!
Det är så mycket som är emot en.
Och det var längesen jag hade en bra dag.
Nu är det bara en plåga att vakna upp på morgonen eller när jag nu vaknar.
Känner dessutom inte för att jobba idag. Jobba på det där satans jobbet över huvud taget!!!
Albin hade rätt, man mår skit av det!
Hur fan ska det gå med det sen!? visst behöver jag pengarna men jag orkar inte jobba de där tiderna och jag hatar alla elaka idioter som fräser åt en!
Hela den här bloggen är skitsnack!
JAG HOPPAS INGEN LÄSER DEN FÖR DET ÄR INTE VÄRT DET BESVÄRET!!!
Den är bara full av skit och äcklig smörja!
Om en halvtimme går bussen.
Jag vill verkligen inte........ men jag måste, jag behöver pengarna!
Fan..!
Jag har varit sjuk i en vecka nu.
Och det känns som att jag aldrig kommer bli frisk igen.
Jag har ont i magen, det känns som en sån där nervositetsontimagen som man får då och då.
Men den släpper aldrig taget. Den sitter kvar där dag i, dag ut.
Dessutom känner jag mig fortfarande bara arg och irriterad.
Allt det där förstörde verkligen för mig och mitt urusla liv jag nu lever i ensamheten i skogen långt långt borta, dit ingen kan hitta.
Vad är det för värt egentligen!?
Varför kan jag inte bara få ge upp nu på fläcken?
Det är är bara jobbigt och sliter på min ork.
Varför får alla andra något men jag blir den som står utan.
Jag låter så himla självisk och löjlig i det jag skriver, men jag vet inte vad jag ska göra och jag vet inte hur jag ska beskriva min känsla i magen och min ilska mot folk jag älskar.
Det känns ganska jobbigt att jag inte ens känner att jag vill träffa min barndomsvän Sofia längre. Det känns bara fel att göra det. Vi har inget gemensamt längre och hon har blivit helt konstig. Jag med.
Samma sak när det gäller alla andra kompisar.
VADÅ FÖR KOMPISAR?
Asso jag känner inte att jag passar med någon människa, finns ingen att kalla kompis längre.
Jag glider ifrån precis alla de jag älskar.
Jävla helvetes liv.
Jaja det går väl över när jag kommer över tonåren säger folk men DET SKITER JAG I!
Jag lever i nuet!
Jag VILL leva!
Alla har vänt allt emot mig, allt som hänt är mitt fel, från allas håll. Alla anledningar till att inte vilja ses, inte vilja veta av mig, det är bara mitt fel.
Är det så?
Det skiter jag fullständigt i. För allt jag säger är ju bara skitsnack enligt alla där ute.
Jag har sån himla lust att bara flytta härifrån och byta namn och identitet och börja om på nytt.
Allt känns så himla avlägset.
Allt har blivit kaos.
Jag orkar fan inte ens skolan som jag har sett fram emot i flera år.
Nu vill jag bara hoppa av och skita i livet över huvudtaget!
Det är ju varken kärlek eller vänskap i den här jävla världen!
Den är fan hemsk!
HATAR UPPSALA OCH ALLA SOM BOR I OCH RUNT DEN FULA STADEN!
Det är så mycket som är emot en.
Och det var längesen jag hade en bra dag.
Nu är det bara en plåga att vakna upp på morgonen eller när jag nu vaknar.
Känner dessutom inte för att jobba idag. Jobba på det där satans jobbet över huvud taget!!!
Albin hade rätt, man mår skit av det!
Hur fan ska det gå med det sen!? visst behöver jag pengarna men jag orkar inte jobba de där tiderna och jag hatar alla elaka idioter som fräser åt en!
Hela den här bloggen är skitsnack!
JAG HOPPAS INGEN LÄSER DEN FÖR DET ÄR INTE VÄRT DET BESVÄRET!!!
Den är bara full av skit och äcklig smörja!
Om en halvtimme går bussen.
Jag vill verkligen inte........ men jag måste, jag behöver pengarna!
Fan..!
Kommentarer
Trackback